Den senaste veckan har det varit lite tyst här inne.
Lite tystare på bloggen. Lite mindre skrivande. Lite mindre av mig överallt samtidigt.

Och vet du?
Det har faktiskt varit väldigt behövligt.

Jag älskar verkligen mitt jobb. På riktigt. Jag älskar mötena med människor, behandlingarna, samtalen, skapandet, idéerna, kurserna, skrivandet, musiken och allt det där som får Fenixhälsan att kännas levande. Men även om mitt arbete kanske inte alltid är tungt fysiskt, så är det ofta väldigt intensivt mentalt och känslomässigt.

Jag möter människor i både stress, känslor och livsberättelser. Tar in energier, känslor, berättelser och mycket energi samtidigt som jag själv försöker vara kreativ, närvarande, inspirerande och finnas till, på hundra olika håll samtidigt.

Och även om mitt jobb ofta är väldigt mentalt, så har jag också mina sätt att landa i mig själv igen. För mig har rörelse alltid varit en viktig del av återhämtningen. Gymmet är en sådan plats där jag verkligen får tömma huvudet helt. Jag går ofta därifrån totalt slut i kroppen, men mycket lugnare i själen.

Och under den här Eurovisionveckan har jag faktiskt haft så otroligt roligt. Jag har fått hålla Eurovisiondans, och det har varit så mycket glädje, energi och gemenskap. Att få dansa till gamla klassiker, och några av årets bidrag, har varit både givande, befriande och väldigt roligt. Ibland behöver återhämtning inte bara vara tystnad och vila. Ibland är återhämtning också skratt, musik, rörelse och att få känna sig levande för en stund.

Och ibland märker kroppen och hjärnan det innan man själv gör det fullt ut.

För mig kom den känslan ganska tydligt nu. Inte som någon stor krasch eller något dramatiskt. Bara en stilla känsla av att:
“Nu behöver du sakta ner lite.”

Så det gjorde jag.

Jag tog några steg tillbaka från skrivandet, sociala medier och sådant som konstant håller hjärnan igång. Jag lät mig själv vila lite mer mentalt. Inte för att jag tappat inspirationen eller kärleken till det jag gör, utan tvärtom för att jag vill kunna fortsätta göra det jag älskar utan att köra över mig själv på vägen.

Det är lätt att tro att återhämtning bara handlar om sömn eller att lägga sig på soffan en stund. Men mental återhämtning är minst lika viktig. Att få vara tyst i huvudet en stund. Att inte alltid producera, prestera, svara, skriva eller skapa.

Och ärligt talat tror jag att många av oss är ganska dåliga på att lyssna innan kroppen börjar skrika.

Vi väntar tills vi är helt slut.
Tills motivationen försvinner.
Tills kroppen säger ifrån på riktigt.

Men återhämtning behöver inte komma först när allt kraschar. Ibland räcker det att bara pausa lite innan det går för långt.

Så det är precis det jag gjort.
Tagit en liten paus. Andats lite. Landat lite.

Och nu känns det faktiskt som att kreativiteten och energin sakta börjar komma tillbaka igen. Inte stressat. Inte framtvingat. Bara mjukt och naturligt.

Kanske behövde du också den här påminnelsen idag.

Du måste inte alltid vara produktiv för att vara värdefull.
Och ibland är det mest kärleksfulla man kan göra för sig själv att faktiskt vila innan man går sönder.

Ta hand om dig.