Jag såg nyligen en video som verkligen fastnade hos mig.

I videon får barn möta två Barbiedockor. Den ena har Barbies traditionellt smala kropp och den andra har lite rundare former.

Barnen får sedan olika egenskaper som de ska koppla till någon av dockorna.

Trots att de inte vet någonting om dockorna, deras liv eller hur de mår, kopplas många av de positiva egenskaperna till den smala dockan. Dockan med rundare former förknippas i stället med sådant som att vara lat och att inte ta hand om sig själv.

Det är två dockor.

Ändå blir deras kroppar till berättelser om vilka de är som personer.

Och det som gör allra mest ont är att barnen redan har lärt sig vilka kroppar som anses vara bra och vilka som betraktas som sämre.

Barn föds inte med de här tankarna

Barn föds inte med föreställningen att en smal kropp tillhör en bättre, gladare eller mer disciplinerad människa. De föds inte heller med tanken att en person med en större kropp automatiskt är lat eller ohälsosam.

Det är något de lär sig.

De hör hur vuxna pratar om sina egna kroppar. De ser vilka kroppar som får vara hjältar, huvudpersoner och förebilder. De märker vilka människor som hyllas och vilka som skämtas om, kritiseras eller väljs bort.

De lägger märke till hur vi reagerar när någon går upp i vikt och hur vi berömmer någon som har gått ner i vikt, utan att ens veta varför.

Till slut blir kroppen inte bara en kropp. Den blir ett bevis på hur vi tror att en människa är.

En kropp avslöjar inte en människas vanor

Vi kan inte se på en människa hur mycket hen rör på sig, vad hen äter, hur hen mår eller vad hen har gått igenom.

En smal person är inte automatiskt frisk. En person med en större kropp är inte automatiskt ohälsosam. Kroppens storlek säger inte om någon är lat, aktiv, disciplinerad, glad eller olycklig.

Våra kroppar påverkas av så mycket. Arv, hormoner, sjukdomar, mediciner, stress, sömn, ekonomi, livssituation och psykiskt mående är bara några exempel.

Ändå beter vi oss ofta som om vi känner till en människas hela liv bara genom att titta på hens kropp.

Precis som barnen i videon får vi syn på en kropp och börjar genast skapa en berättelse om personen som bor i den.

Vi bedömer även vad människor äter

Samma fördomar syns tydligt när vi pratar om mat. Det verkar finnas mängder av oskrivna regler om vad olika människor förväntas äta, bland annat beroende på hur de ser ut eller vem de är.

Jag som är spirituell möts väldigt ofta av fördomen att jag ska vara vegan. För är inte alla spirituella det?

En person med lite rundare former förväntas äta mest skräpmat. Samtidigt kan människor ha svårt att tro att samma person är vegetarian, eftersom vegetarianer tydligen måste vara smala och undernärda eftersom de ”bara äter grönsaker”.

Om någon köper en sallad är hen fånig och försöker säkert gå ner i vikt. Men många, framför allt kvinnor, blir samtidigt ifrågasatta om de inte beställer en sallad. För de borde väl tänka på vikten?

Det blir nästan omöjligt att göra rätt.

Samma sak händer om någon berättar att hen följer en viss kost eller diet. Vill man starta en diskussion, eller något som ibland nästan liknar en debatt, är ett av de enklaste sätten att börja meningen med:

”Jag äter enligt…”

Genast har människor åsikter.

De vill berätta varför man gör rätt eller fel, vad man borde äta och vad man absolut måste sluta med. Plötsligt verkar den egna tallriken vara allmän egendom.

Det finns ingen kost som passar alla

Jag pratar inte särskilt ofta om min egen kost. En anledning är att jag arbetar med hälsa och därför befinner mig i en position där vissa människor kan vilja göra likadant som jag.

Men för mig handlar kost framför allt om att må bra.

Jag kallar mig flexitarian. Jag äter väldigt gärna vegetariskt, men då lakto ovo vegetariskt, vilket betyder att jag även äter ägg och mejeriprodukter. Jag äter också animaliska produkter och de flesta veckor blir det ungefär hälften vegetariskt och hälften annat.

Jag försöker lyssna på kroppen och anpassa maten efter hur jag mår.

Om jag känner mig trött och sliten, märker att kroppen inte riktigt orkar, att huden ser trött ut eller att lederna gör ont, kan jag välja att ha några fastedagar. Nyligen genomförde jag en fastavecka och min egen upplevelse är att den gav mig ny energi. Jag mår bättre än jag har gjort på länge. Under perioder använder jag även periodisk fasta.

Men, och detta är viktigt, det betyder inte att fasta fungerar eller är lämpligt för alla.

Jag har en person i min närhet som ser hur bra jag mår och gärna vill prova. Där säger jag tydligt nej, eftersom jag vet att fasta inte skulle vara bra för den personen utifrån hens grundhälsa.

Att någonting fungerar för mig betyder inte att det fungerar för någon annan.

Vi har olika kroppar, olika behov, olika liv och olika förutsättningar. Det finns ingen magisk kost som passar alla.

Synlighet är viktigt, men det räcker inte

Det är förstås positivt att Barbie och andra varumärken har börjat skapa dockor med fler kroppstyper. Barn behöver få möta människor och leksaker som ser olika ut.

Men videon visar också att det inte räcker att bara ställa en docka med rundare former bredvid den smala dockan.

Om barn fortfarande kopplar den större kroppen till negativa egenskaper finns föreställningarna kvar.

Detsamma gäller i samhället. Det är bra att fler kroppar syns i reklam, mode och sociala medier. Men verklig förändring handlar om mer än att låta en större kropp vara med på en bild.

Det handlar om hur människor blir bemötta i vården. Om möjligheten att hitta kläder. Om att kunna sitta bekvämt på ett flygplan, i ett väntrum eller på en restaurang. Om att bli tagen på allvar på en arbetsplats och att få hjälp med sina besvär utan att varje samtal automatiskt börjar och slutar med vikten.

Synlighet är ett viktigt steg. Men jämlikhet är något större.

Hälsa får inte bli ett vapen

Jag arbetar med hälsa och tror på att ta hand om kroppen. Men för mig består hälsa av flera delar. Den är fysisk, psykisk och spirituell.

Hälsa handlar inte om att passa in i en viss storlek. Det handlar inte om att straffa kroppen tills den ser ut på ett sätt som andra godkänner.

Det går att vilja förändra sina vanor och samtidigt tycka om sig själv. Det går att arbeta för en starkare kropp utan att hata den kropp man har i dag. Och det går att prata om kost och rörelse utan att skambelägga människor.

Skam skapar sällan den trygga grund som behövs för en hållbar förändring.

Barnen hör hur vi pratar

Vi vuxna behöver fundera över vilka budskap vi för vidare.

Vad säger vi om våra egna kroppar framför barnen? Hur kommenterar vi andra människor? Skrattar vi åt någon på grund av hens storlek? Utgår vi från att en person med rundare former inte tränar eller tar hand om sig själv?

Vilka kommentarer ger vi om andras mat? Vad signalerar vi när vi kopplar en sallad till viktnedgång, en hamburgare till dålig karaktär eller en vegetarisk kost till en viss sorts kropp?

När ett barn hör oss säga att vi känner oss tjocka, fula eller misslyckade lär det sig att kroppen avgör hur mycket vi är värda.

Vi behöver lära barnen något annat.

Att kroppar ser olika ut.

Att hälsa inte kan bedömas med ögonen.

Att en kropp inte berättar om en människa är lat, snäll, klok eller lycklig.

Att en tallrik inte berättar hela sanningen om en människas hälsa.

Och att alla människor förtjänar samma respekt, vård, möjligheter och kärlek.

Det finns ingen magisk kost som passar alla. Därför önskar jag att vi slutar titta på människor och ta för givet att de äter på ett visst sätt.

På samma sätt önskar jag verkligen att vi kan sluta bedöma människor utifrån deras kroppsformer och i stället se personen, hens personlighet och allt det som faktiskt gör hen till den hen är.